Manegarm

Tr?dar tvinnas samman,
s?ker livets slut,
f?rvridna likt spr?ngda ?dror,
f?rmultnelse sprids l?ngst vindar.
Av v?mjelse komna,
som ett ?ppet s?r.
Sorg i mitt hj?rta,
likt frost ?ro min sj?l,
blott en t?rande v?ntan
p? det som snart skall ske.
Fr?n kosmos spunget
ur stj?rneglans
ett arv av nordiskt blod.