Manegarm

Gr? moln t?cker skyn,
mitt v?sen fylls av l?ngtan
Himlen ?ppnar sig ?ter
?ver min m?rka gl?nta
Det svala regnet faller
p? min f?rg?ngna kropp,
sipprar ned i mitt inre,
f?rl?ser kyla sp?der blod.
Kylan f?der minnen
om blod, d?d och ?ra.
Regnet f?der dr?mmar
om en ny tidl?s era.
Denna livl?sa kropp
?rgad av st?l och tid.
Stungen djupt av svek
likt t?rnar i tusen