Lisa Ekdahl

Den flickan är en främmande fågel
Som fallen från skyarna, född på en annan planet.
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende och en välbevarad hemlighet
Och hon vet vad hon vet
Hon vet att bevara sin hemlighet
För hon vet att den som vet får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig, regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser
Hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut
Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar för då är hon ensam och stark
Hon knackar på hos sig själv då
Om dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark
Hon ler för sig själv så liderligt och vänt
Och hon går in i nånting
Folk skulle påstå att, att hon drömt
Men inget kan vara verkligare, inget mera sant
Det finns en plats där inte alla måste tänka likadant
Och hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut
Den flickan är en främmande fågel. Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in.
Den flickan är en främmande fågel. Hon sjunger bara den sång hon kan kalla sin.
Och det va som hon flög
Mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner i sin egen världs extas
Men inget kan vara verkligare, inget mera sant
Det finns en plats där inte alla måste tänka likadant.
Och hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut
Himmelen kan öppna sig, regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn på en plats där ingen ser
Hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut
Den flickan är främmande fågel