Lisa Ekdahl

Hennes hud minns dina händer
än blossar hennes kind av din kyss
och hennes läpppar minns dina läppar
för jag hörde henne tala i sömnen nyss
och hon sa allt det där
hon ständigt förnekar
hon talade om dig och om era vackra lekar
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
Hennes hud minns dina händer
ett minne fyllt av välbehag
det har hon sagt mig i sömnen om natten
men hon nekar bestämt nästa dag
hennes nekan är intelligent och verbal
men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå