Lisa Ekdahl

Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Önskar jag sitta i lugn och ro
Ingen skulle veta var jag fanns
Ingen skulle fråga var jag var någonstans
Jag ville jag kunde få sitta i träd
och luta mitt huvud in mot barken
Jag ville jag kunde få tro en enda dag
Att jag aldrig mer behövde gå på marken
Namnen du gav mig har jag inte kvar
Vem gav dig rätten att säga hur jag var
Som om du visste mer än jag vet
Om mig, mitt och min belägenhet
Du får förlåta du får förstå
Du får försöka ta in nu
Att jag regerar här i min sfär
Du kan inte kalla mig för din nu
Jag ville, jag kunde få sitta i en ek
Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig Allt utom rösten, allt utom min tro Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo Allt det du gett mig vill jag dra isär Allt det du söndrat vill jag vårda här Klättrar jag uppåt mot himlens höjd Hör jag inte när du är missnöjd Jag ser att du talar om jag tittar ner Men hör inte längre vad du vill mig Din mun kanske rör sig men vad rör det mig Jag hör inte vad du säger till mig
Så glöm vem jag var för jag finns inte mer Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner Låt mig bara vara, låt mig tiga still Jag kan ändå aldrig bli som du vill
Om någon ser mig sitta i mitt träd
och ropar, kom ner på jorden
Så ska jag svara som fåglarna gör
Med en sång befriad från orden
Jag säger la, la…
Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Önskar jag sitta i lugn och ro
Uppe bland träden i hemlighet
Återupprättas min värdighet
Högt uppe bland träden där fåglarna bo
Får allting vila får allting bero
Jag säger la, la…