Lisa Ekdahl

Det sitter en sten i mitt hjärta, den sitter hårt
Jag har försökt att få den att falla, men det är svårt
Vet du vem det var? Vet du vem sa la den stenen där?
Vet du vem det var? Vet du vem skulden är?
De var du och det var jag, de var vi båda två
De var du och de var jag
För vi visste inte då, att en sten i hjärta kan ingenting rå på
Och om vi gjorde de med vilja så var de utan att förstå
Och du vet att du svek, du svek då jag var svag
Men att jag svek mig själv, de gör ondast än idag
Och att du vände dig bort från mej
De var mer än jag kunde ta
Men att jag vände mig bort ifrån själv, de gör ondast än idag
Lalalalala, lalalalala, lalalalala, lalalalala
Å jag önskar intensivt, att jag kunde förlåta
Att jag kunde skratta åt oss, eller åtminstone gråta
Men jag kan inte skratta, jag kan inte gråta med min sten i mitt hjärta
Och jag kan aldrig förlåta de som bringar mig smärta
De var du men även jag, de var vi båda två
De var du men även jag
För vi visste inte då, att en sten i hjärta kan ingenting rå på
Och om vi gjorde de med vilja så var de utan att förstå
De var du, de var du, de var du, de var jag
De var vi båda två, de var du men även jag
Ja, de var vi båda två
De var du men även jag
Ja, de var vi båda två
De var du men även jag
Ja, de var vi båda två
De var du men även jag
Ja, de var vi båda två
De var vi båda två