Woods Of Infinity

Kl?ng inte p? mig mer. Dina slaka ?sikter f?rs?ker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och h?ll ut tills sanningen blottas och falnar. in dolks knivblad ?r f?r kort, nacken irriteras, inte s?ras. Utomhus ligger skaren fast och t?lamodsfull. Idiotiskt solljus f?rs?ker rubba klimatet och balansesn men f?rs?ken ?r f?rg?ves, ha ha! M?rkret best?r och dess klarhet ?r uppskattad. Mitt flin ?r blandat med tragikkomik och och avsky n?r jag ser din f?rlust av t?nder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit v?lkl?dd och h?vlig men formalitetens ansikte ?r t?ckt utav rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar v?lm?ende. ?r det jag som ?r trasig n?r jag inte begriper varf?r du ej ser hur pass?, distr? och sl?tstruken du ?r? S?r, pl?ster, bl?dning, bandage. Du tynger mina axlar, ryggen v?rker, stegen blir tunga. En b?rdans ryggs?ck ihopv?xt med min hud. En bitter tyngd av sj?lvh?delse och sj?lvinsikt. Min skalle ?r ?ppnad, blottad. V?t av aceton. Pr?ster t?nder stickan och f?r den mot m?let. Hj?rtat slog inte men hj?rnan t?nkte fortfarande. Ansiktet f?rvreds av d?dsspasmerna och en efterl?ngtad s?mn tog vid.