Woods Of Infinity

Sm?flickorna beh?ver inget namn, och dit de nu kommit ?r de alla erk?nda horor.
Horor som vi skall d?da f?r Satan...
Det ?r n?r vi ut?var rituellt v?ld som vi k?nner att vi lever!
Deras ynkliga gr?t och pinsamt patetiska b?ner om n?d
n?r deras bleka ansikten spiller t?rar ?r som utl?sning f?r oss.
De ?r tretton v?rdel?sa kroppar till antalet som st?r nakna p? kn? inf?r oss.
Vi ?rfilar deras ansikten - nu ej l?ngre med n?got hopp.
Skogen ?r dunkel och v?t av regn.
Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna
som sl?pper ifr?n sig minsta ljud f?r ett revben avsparkat.
Vi b?rjar att vandra till platsen som l?nge v?ntat p? att f? famna kropparna.
Ahh, v?ra hj?rtan sl?r h?rdare ?n n?gonsin f?rr. vad nu!?
Ett horbarn ropar efter sin gud!
Vredgad av extremaste hat g?r jag fram till slynan.
Jag tv?rsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken
och h?nderna runt hennes panna
s? s?nder jag henne till helvetet - skocken av horor gr?ter till v?r bel?tenhet.
Vandringen fortskrider.
Jag h?r att vi inte l?ngre ?r ensamma -
r?ttor, vargar, r?var och korpar ?r i v?r n?rhet f?r att besk?da den rituella slakten...
En tid har g?tt - vi ?r framme.
N?gra av hororna har f?tt sl?pas de sista kilometerna - dock ?r de vid liv.
Nu hj?lps vi ?t f?r att l?gga minderv?rdig efter minderv?rdig p? v?rt stenaltare av lusta.