Woods Of Infinity

Jag och horan ?r framme i stugan. ?nda sedan jag en vardag f?r m?nga ?r sedan uppt?ckte stugan s? har jag haft k?nslan av att jag kommer att beg? onda g?rningar h?r. Medan hon ligger bunden p? stugans kalla tr?golv s? st?r jag utanf?r och andas av den friska kyliga luften.
Hon ?r totalt utmattad, det senaste dygnet s? har hon inte ens gr?tit men jag ?r harmonisk och t?nker g?ra upp med livet. Under natten som var s? f?ll den f?rsta sn?n och den ligger fortfarande kvar. Jag ler f?r mig sj?lv n?r jag t?nker p? hur vackert det ?r med blod i sn?. Min kontakt med flickan b?rjade med brev. ?h!
Jag skrev henne ofta och s? passionerat s? jag kunde knappt tro att orden kom fr?n mig sj?lv. Vad jag lurat henne!
Jag t?nker p? de f?rsiktiga, blyga svaren som hon i b?rjan s?nde mig och fylls med nostalgi. Jag g?r in i stugan och s?tter mig ner och bara tittar p? henne. Hon ?r s?rbarheten sj?lv och nu vet jag hur r?dsla blandat med upphetsning doftar.
Hennes ?gon uttrycker sm?rta och f?rtvivlan men hon har inte mod ens att r?ra sig. Jag vet att kr?ket kissat ner sig och snart kommer v?l avf?ringen? Mitt enda syfta ?r att hon skall d?.. Men jag t?nker inte stj?la hennes liv - den ?ran skall skogen f?. Jag klappar henne p? huvudet och talar lugnt om f?r henne att jag t?nker l?ta henne g? och medan jag sk?r loss repen ser jag en glimt hopp i hennes ?gonvr?. Men innan hon till?ts l?mna stugan med pl?goande och stank s? sk?r jag ett m?ttligt djupt snitt i vardera av t?sens fot sulor. Fr?n stort? till h?l.