Marie Fredriksson

Jag ser mig omkring
Allt är så stilla här
Men i verklighetens kväll
känns en vilsen vind
I dom ensammas skratt
klingar ändå nån kraft
Jag har svårt
att känna glädje nog
när värmen där ute dog
Älskling berusa mig
med kärlek
befria mig
Låt mej glömma
den trasiga tid
som vi lever i
Kommer värmen igen?
Kommer kärlek
någonsin mer?
Kommer vi förstå
hur kort livet är ändå?
Här i vemodets kväll
brinner ljuset ut
Tack min allra bästa vän
Tack vare dig
blir jag stark igen
Älskling berusa mig
med kärlek
befria mig
Låt mej glömma
den trasiga tid
som vi lever i