Hel

I lönndom tyst han går, han döljer sig för syn
I vrede slår han hårt, en kropp som sänks i dyn
Han ser sitt liv förvridas mot ett okänt mål
Hans hud förmörkas hårt utav lägereldens kol
refräng:
Tor han samlar styrkan tung och i iskallt regn han bär
Fäders skrift av gudars lag: Ditt liv jag slår isär!
Ett slag som aldrig skådats likt skall råda i din ätt
Med döden som din hedersman följer kyla, hunger tätt
I blindo genom byn han gick och ondskans dolk han höll,
Män av börd, med kungens makt, i knektars våld han föll
Skall råda bot, och sona brott till änka blir du slav
Trettio år av mannaliv innan oket tas utav
Med sorg i blick han går, över mark som ska ge bröd
Hungern river ont under sol som lyser röd
Dödens kyla tär, försöker fly, men stel
I frusen jord han sänks efter resan väntar Hel