Hel

Vågar inte visa sig för svag.
Det värker i hans kropp.
Han blundar hårt av slag.
Han fylls av hat av slagets blod,
ögon ser är lögn, medan själen söker mod.
Oden ger han kraft han slår.
Marken färgas röd, ensam stolt han står.
Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har.
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus.
Narstrand väntar män som svek,
vem är värdig, vem är vek?
Vandrar sakta över led,
förvirdna kroppars nåd,
av män som engång stred.
Han rör sig tätt intill
medan döden sår sin skörd,
inga andetag syns till.
Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har.
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus.
Narstrand väntar män som svek,
vem är värdig, vem är vek?
I en stilla vind valkyriors dom
viskar livets lag.
En evighet blir tom
i fjärran, elden blir till glöd,
hans liv nu brunnit ut.
Sorgen blev hans död
Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har.
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus.
Narstrand väntar män som svek.
Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har.
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus.
Narstrand väntar män som svek,
vem är värdig, vem är vek?