Asta Kask

Jag har stått här på hustakets kant och sett ner
Jag har stått här i en timme eller mer
Ja människorna där nere dom blir fler och fler
Dom djävlarna står där och ler
Små menlösa dockor det är vad dom är
Nöjda med livet - vi lever här
Dom lärde sig att krypa, dom lärde sig att gå
Dom lärde sig aldrig & förstå
Men nej, nej, nej
Dom får aldrig mej
När jag var liten då var allt så bra
Fick lära mig hur allt skulle va
Fick lära mig dom regler som samhället byggde på
Det kunde dom aldrig förstå
En trotsig liten skit det var så dom sa
Slicka dom i röven det gjorde aldrig jag
Jag står här på hustakets kant och ser ner
Kommer ej att sakna det jag ser
Men nej, nej, nej
Dom får aldrig mej
Så länge det finns liv finns det hopp
Det va så dom sa
Det sista hopp jag har
Blir det sista hopp jag tar
Men nej, nej, nej
Dom får aldrig mej