Siebenburgen

Marklig tycks mig nattens tid
Di dunkla skuggor finner liv
Jag skonjer en gestalt bredvid
Mig sjalv, men har den liv?
I okristlig timma
Allskons ting jag ser
Den morkaste av skuggor
Med eld I blick sig sanker ner.
En namnlos fasa kralar sakta
Mot mig, den tycks mig betrakta
Lamslir mig, dess ogon brinner
Stumt, mitt skrik I natten svinner?.
Nu nattens fasa krupit in
I sjal jag ej kan kalla min
Den harskar over hig och sinn
Dess sjal var en ging min?.